Rasistisk propaganda!

Igår fick jag en flyer i brevlådan. En äcklig jävla flyer med skrämselpropaganda formulerad med uttryck som att våldtäcktsmännen 'inte hunnit till just din dotter ännu'. En flyer som tipsar om bland annat avpixlat som en utmärkt sida, "lite ljus i tunneln beträffande osminkad nyhetsrapportering"
Vet ni hur jag känner för att få sånt här i min brevlåda? Ungefär såhär:
Men tack iallafall till dig som la den här äckliga skiten i min brevlåda! Du inspirerade mig att sätta upp den här skylten:
 

Mina kategorier

Nu när jag flyttat har jag ju blivit 1000 gånger bättre på att uppdatera bloggen. Inte jämfört med hur jag var för några år sedan, men iallafall jämfört med hur jag var strax innan jag flyttade. Därför tänkte jag strukturera upp min blogg lite bättre också. Så jag har gjort om mina kategorier. Jag raderade ett stort antal och döpte om resten. Här är en liten guide:
 
Gott & Blandat:
Här har vi standardkategorin, där de flesta av mina inlägg hamnar. Alla vardagsuppdateringar, allmänna tankar, partybilder och annat som rör mitt lilla liv hittas i denna kategori.
 
Ärligt talat:
Denna kategori innehåller endast 1 inlägg hittills, nämligen "Sjuåringar ska inte behöva tänka på att vara snyggast i klassen!!". Förhoppningsvis kommer det fyllas på med fler inlägg där jag behöver skriva av mig lite om större saker.
 
Nostalgia's for geeks:
Som ni nog märkt älskar jag att titta tillbaka i arkiven och se hur livet förändras. Tillbakablickar i en kategori döpt efter en textrad av Lady Gaga. Kan det bli mycket mer typiskt mig?
 
Nöjesbilagan:
Och så ibland kommer det ju ett inlägg eller två om musik, film och sånt där som sätter lite guldkant på livet. 
 
Frågor på det?:
Nu var det över ett år sedan jag uppdaterade med att svara på någon fråga som jag fått. Men om jag skärper mig och svarar på något någon gång så hamnar de i denna lilla kategori. 
 
Kläder och sånt:
Det är inte ofta jag skriver om sånt här, men kategorin får finnas ändå. Förut hette den "Fashion", men nu heter den lite mer blygsamt "Kläder och sånt". Lite outfits, lite modebilder och kanske lite shoppingupdates. Vi får se!
 
Listigt:
Haha, jag behöll den här kategorin bara för att kunna döpa den till "Listigt". Om jag någon dag tänker "Fan, idag ska jag nog göra en topplista!", då kommer jag använda denna kategori. 
 
Videoblogg:
Nä, jag videobloggar inte längre (Och tur är kanske det, mina videobloggar brukade vara ganska pinsamt dåliga). Men hey, man vet ju aldrig, videobloggaren i mig kanske kommer tillbaka! Vi väntar med spänning!
 
Ett tappat intresse: 
Åh! Min kategori "Japan" heter numera "Ett tappat intresse". Jag hade inte hjärta att ta bort den. Så, om ni känner för att läsa om tiden då jag låg hemma och pluggade japanska glosor och kallade Shida Mirai och Inoue Mao för mina favoritskådespelerskor, då är det här kategorin något för dig. Den kommer förmodligen inte uppdateras någonsin mer, men man ska aldrig säga aldrig!
 

Sjuåringar ska inte behöva tänka på att vara snyggast i klassen!!

Att arbeta på en restaurang är väldigt intressant. Speciellt om man som jag springer runt i timmar mellan borden, för då får man höra många olika konversationer. De flesta slutar inte sitt samtal bara för att diskplockaren kommer för att hämta tomma tallrikar, utan fortsätter prata ogenerat om sin senaste erövring i sänghalmen, och annat spännande. Det är en konstig känsla att vara så osynlig i andras ögon. Men det är inte det jag ville skriva om, utan jag vill berätta om en speciell konversation som jag hörde igår under mitt arbetspass.
 
En liten flicka, cirka sju år, är ute för att äta middag med sin mamma. De har även sällskap av en äldre herre, som jag kan tänka mig är en morfar eller liknande figur. När jag går förbi deras bord där de sitter och äter så hör jag gubben prata med den lilla flickan om skolstarten. Det låter som att hon nyss börjat en ny klass, så jag gissar att hon är 6-7 år. Vad tror ni gubben frågar? "Har du träffat några snälla barn?". "Är lärarna trevliga?". "Får ni god skolmat?". "Får ni lära er något kul?". Nej. Nej, det frågar han inte. "Är du snyggast i klassen?". Jag rycker till. Flickan sitter helt tyst och tittar ner i knät. När gubben inte får nåt svar på sin fråga konstaterar han bara "Jag tror att du är snyggast i klassen".
 
I den stunden önskar jag att jag inte var diskplockare och gubben gäst. Jag önskar att jag kunnat säga något, utan att det gått ut över restaurangen och min anställning. Men jag var låst i en situation där mitt jobb är att gå runt och le och tacka folk för att jag får bära bort deras smutsiga tallrikar. Men ursäkta mig, vem säger så till en 7-årig flicka? Jag blir så fruktansvärt arg. Att utmåla ett snyggt utseende som det viktigaste, det ultimata målet, för ett barn är fan inte okej. Det spelar sen ingen roll att man drar upp barnets nuvarande utseende som okej. Vad vill man åstakomma? En liten flicka som vet att hon just nu ser bra ut, och att hennes morfar (?) kommer tycka sämre om henne ifall hon "blir fulare"? För exakt det reflekteras, när gubben frågar ifall hon är snyggast i klassen. Att utseendet är fanimej det viktigaste, det är det stora målet med att gå till skolan över huvudtaget. Inte att lära sig läsa och skriva, vara social med andra människor och utveckla sin karaktär. Det handlar om att bli snyggast i klassen. 
 
Jag biter mig i läppen och går ifrån bordet. När jag senare återvänder till det lilla sällskapet är det mammans tur att prata med sin dotter. Hon försöker uppmuntra henne att börja spela fotboll eller handboll. Mammans argument: Killar gillar tjejer som sportar. Ja, om inte det är motivation nog, vad ska då hjälpa... Det räcker nog inte med att det är roligt, att man träffar nya kompisar, att man får röra på sig, att man kan få åka på spännande resor etc. Det ultimata målet för en 7-åring är såklart att attrahera män. Underbart, då vet vi! Det skrämmande är ju att varken mamman eller gubben säger något elakt. De säljer in sina argument med en glad ton, som om de bara berättar en trevlig sanning. "Såhär är det, och det finns inget vi kan göra åt det!".
 
Jag tycker så himla synd om den här lilla flickan. Kanske är det att hon tvingas växa upp med de här påtryckningarna och "snälla argumenten" som gör att hon denna kalla, regninga septemberdag har på sig en minimal jeanskjol och högklackat. Det här som jag upplevde är inte något ovanligt, såhär uppfostras barn (framförallt flickor) i vårt samhälle, och så länge vi inte reagerar så kommer det fortsätta på samma jävliga sätt. Nästa gång jag hör en sån här konversation hoppas jag att jag inte är på jobbet. För jag  tänker inte vara tyst mer!!
 
Barn ska inte gå i skolan för att vara snyggast i klassen, och de ska kunna uppmuntras till roliga fritidsaktiviteter utan heteronormativa, sexistiska argument. 
 

RSS 2.0